Nässjö konsthall 2014

8 mars - 5 april 2014
Vernissage 8 mars kl. 12.00

Reportage/länkar:

• Smålands Dagblad, 24 februari
• Smålands Dagblad, 10 mars

Phos Graphis
en akvarellutställning
En hög oframkallade negativ, foton från min mormors och morfars och deras lilla dotters (min mammas) liv i Chicago på tjugotalet. Efter att ha tagit fram bilderna har jag sedan dess varit upptagen av dessa…

Minne och identitet
Hemma hos mormor fanns en vacker plåtask med underbart vackra foton: mormor, morfar, mamma i 20 talets Chicago. Vackra kläder, fina bilar, utflykter, glada ansikten. Fotona har alltid varit med och jag har tittat mycket på dem.

Då under min uppväxt i en småstad tänkte jag aldrig att det skulle vara något speciellt med att min mamma var född i USA av svenska föräldrar. De flyttade hem till Sverige och fortsatte sina liv här och vi var som alla andra.
Många år senare när mina föräldrar gick bort fick jag tag i en hög med negativ, foton från deras tid i Chicago som jag tidigare inte hade sett. Det har satt igång en svindlande resa hos mig som utvecklas hela tiden, det tar mig längre och längre in i identitetskapandets mysterier.
Till en början fortsatte jag där jag slutade i min ungdom, bilden av min vackra mormor och ett exotiskt liv någon annanstans, i en annan tid.
Så småningom började andra tankar krypa fram. Vilket modernt liv de levde med en helt annan kvinnoroll än Sverige på den här tiden.
De var fria och glada och hade ett roligt ungdomsliv. Moderna bekvämligheter, ett storstadsliv . Min morfar hade kontaktlinser, småbildskamera, bil. Kvinnorna var kortklippta efter tidens mode, de hade körkort, rökte och spelade boule. Hur var det att flytta hem till Sverige och komma tillbaks till ett betydligt mer konventionellt och gammaldags Sverige. Det innebar säkert att förflyttas trettio år tillbaks i tiden.
Varför flyttade de hem igen? Jag undrar, men jag förstår idag att det inte kan ha varit lätt för min mormor, ändå hörde jag henne aldrig uttrycka detta. Hur påverkade detta min mammas uppväxt och vad förde hon över till mig. Idag inser jag att det hade och har haft stor betydelse.
Jag bär inte bara min mormors namn, Märta, utan jag bär också hennes erfarenheter.